Efter ännu en orolig natt med Vidar, packade jag ihop de 2 yngsta ungarna i bilen och körde mot stan. Skulle handla lite mat, en grill, en parasoll, en trädgårdsmöbelgrupp mm, mm..
Då ortopeden fortfarande inte hade ringt oss, så ringde jag upp dem istället.. Fick till sist tala med en läkare som sa att hon skämdes för sin mottagnings (ortopeden) räkning, det var en dunder tabbe att de missat att kolla Vidars röntgen plåtar och ringa upp oss.. Sen kom hon med de dåliga nyheterna.. Dom tyckte sig ana nått på plåtarna, och ville därför ta nya. Fanns en stor risk att de skulle behöva operera in stift för att stabilisera det hela.. Hon talade även om att det var en ordentlig fraktur han fått, och det var därför han haft sådana problem med smärta..
Så efter det här samtalet var det vara bara för mig att försöka organisera ihop lite barnvakter och hämtning av ungar.. Tur jag hade hunnit avsluta mina ärenden. Sen stanande jag till på Mac donalds och gav ungarna lite lunch, lämnade Alice hos farmor och åkte mot akuten..
Där fick Vidar vänta, vänta, vänta, ta bort gipset, gå till röntgen, vänta, vänta, röntga armen vilket gjorde väldigt ont, tillbaka till akuten, vänta, vänta, träffa läkare, rillbaka till röntgen för att ta mer bilder, vänta, vänta, röntga vilket gjorde ont igen, tillbaka till akuten, vänta, vänta, träffa läkare, gipsa om armen i lite anann vinkel...
Om 1 vecka ska vi tillbaka och se om det läker i rätt läge, ta nya röntgen plåtar alltså, om det inte gör det så får läkarna klura ut en ny plan då som antagligen innebär operation...
Vidar var fantastisk modig och duktig under de timmar vi var på sjukhuset, en riktigt liten kämpe. Nu hoppas jag bara att han får sova gott inatt, och att vi får oss en skön hemma dag imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar