Busgrabbarna mina...

Mina goa, busiga, kramiga & underbara små grabbar... detta inlägg är till er!!

Dom här små grabbarna har såå mkt kul ihop!! Blir mkt bråk och kiv omvartannat oxå, men jag tycker nog ändå att dom oftare är vänner än ovänner...

Se bara så kul man kan ha i en vanlig fotölj..

Baby blues... hoppas det går över illa kvickt!!

Baby blues, tja det låter lite som en titel på en halvdålig film. Men det är något som många, ja tydligen så mkt som till och med majoriteten av alla kvinnor som går igenom en förlossning, nån gång kommer att uppleva...

För mig började det för en vecka sedan när jag var på barn 4 med Alice.. jag började gråta efter lunch och kunde bara inte sluta... fanns ingen egentlig orsak till att jag grät, men det gick bara inte att sluta... grät fram till midnatt ungefär.. sen följde några bättre dagar i och med att vi fick komma hem på permison jag & alice. Jag skyllde min gråt attack på sömnbrist och oro som legat och pyrt ett tag och helt enkelt behövde få komma ut... Men så började känslan att sakta smyga sig tillbaka... hade en klump i halsen mest hela tiden, satte på mitt tappra ansikte (som vanligt när det gäller lilla mig) och försökte fortsätta på som vanlligt... Tyvärr så funkar det inte så.. har haft fler låånga gråt attacker utan egentlig orsak... och när jag började vilja strunta i min egen examens fest & min egen examen så insåg jag äntligen att allt inte var ok, att detta inte var helt normalt!! Ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa direkt att de trodde det var baby blues, och att om det ej gått över inom 14 dagar så måste jag kontakta BVC för att få nån att pratat med så det ej utvecklas till förlossningsdepression...

Jag vill vara tydlig med att jag INTE mår så här hela tiden, och att det redan blivit lite bättre då jag fått mer sömn på nätterna och även kunnat vila lite på dagarna.. samt att jag fått ventilera det hela ordentligt med Linus & med en god vän. Så jag håller tummarna för att det går åt rätt håll!! Hoppas på att det fortsätter att utvecklas åt det hållet så jag kan & orkar fira min examen som jag kämpat så hårt för i 1 & 1/2 års tid...

Kram/Maria

Lite info om baby blues:

Baby blues är ett tillstånd av nedstämdhet, oro, lättretlighet, frustration, ofta stora humörsvängningar och utmattande trötthet.

När får man Baby blues då?
Bluesen slår oftast till några dagar efter förlossning, ofta i samband med att mamman kommer hem och bröstmjölken rinner till, men det kan även komma senare.Alla upplever inte Baby blues lika intensivt, vi är ju olika, men var ändå beredd på att det kan hända just dig. Prata med din sambo/man om vad som kan hända så att han inte blir förskräckt.
Många kvinnor känner av bluesen ett par dagar (ungefär en vecka), sedan blir det gradvis lättare igen och man kan börja leva sitt nya liv som förälder. Men för en del kvinnor så är bluesen mer envis. Den håller dom i ett fast grepp och det kan vara mycket tungt och kännas mycket ensamt att vara mamma då.Man kan känna sig värdelös för att man inte kanske har tillräckligt med mjölk (ännu), eller för att amningen inte känns bra, för att man inte vet hur man ska trösta barnet när det gråter, för att man känner sig tafatt, för att man är tacksam över att ha fått ett barn och ledsen för att livet inte blir detsamma igen.För många blir bluesen ett tillstånd som faktiskt hindrar dom från att ta barnet till sig. Det är jobbigt och väcker ofta starka skuldkänslor hos mamman som mår dåligt över att inte förstå varför hon mår dåligt samtidigt som hon känner skuld för att hon inte kan/orkar/vill ta barnet till sig.
Naturligtvis spelar tröttheten in. Pappan kan göra en hjälteinsats genom att, i så stor utsträckning som möjligt, ta hand om barnet och låta mamman sova och vila.
Drabbas alla?
Nja, närapå! Men i olika utsträckning så klart.Det har beräknats att 70 till 80 procent av alla nyblivna mammor upplever sådana här känslor.
Hur länge mår man såhär?
Ja, Baby blues anses då vara ett kortvarigt tillstånd och betraktas dessutom som fullt normalt. Det går oftast över utan medicinsk behandling inom cirka tio dagar efter förlossningen. Men självfallet kan man inte generalisera och måste vara medveten om att det kan ta längre tid, lika gärna som kortare tid.Prata gärna med din barnmorska eller med din BVC-sköterska om du känner dig nedstämd och ledsen. Ibland räcker det med att någon lyssnar, förstår och förklarar(!) vad som händer för att det ska kännas uthärdligt.

Alice Margaretha Sandström

Alice Margaretha Sandström föddes Måndag den 17 Maj kl 09:06.

Hon vägde 3910 gram & var 52 & 1/2 cm lång...

Lite kort om förlossningen:

1 & 1/2 vecka innan den 17/5 började jag få sammandragningar/förvärkar som var riktigt onda och som ej gav med sig trots vila... vi åkte in och ut på förlossningen och dom prövade med bricanyl vid flera tillfällen för att lugna ned det hela men utan resultat.. FGörvärkarna pågick dygnet runt utan avbrott! Jag fick sova ngr nätter på förlossningen för att få någon sömn över huvud taget.. fick då smärtstillande, sömntablett & livmoderavslappnande... Till sist bestämdes det att snittes skulle göras tidigare i v 36+5.

Måndag den 17/5 var det äntligen dax!! Hon skrek då hon föddes vilket var som musik för våra öron... men blev sedan snabbt sämre, barnläkare tillkallades och dom hade precis tänkt intubera henne, men slapp lyckligtvis då hon blev lite lite piggare... Hon fick andningshjälp via c-papp istället och de tog med henne till barn 4.

Där röntgades lugorna och de kom fram till att hon hade andningsstörning pga tidig födsel.. alltså att hennes lungor var outvecklade i v 36+5.. Hon var inlagd i 6 dygn, sen blev det permison och då fick vi ha henne hemma, igår blev hon så äntligen utskriven & friskförklarad på dag 9!!

Fantastiskt skönt...

Enligt läkaren som opererade och Barnmorskan som var med så var det en otrolig tur att hon togs ut då hon gjorde då dom aldrig sett en sådan tunn livmoder som min. Man såg tydligen bebisen rakt igenom den och läkaren råkade penitrera dem med enbart fingret, det tog 1 1/2 timme att sy ihop mig efter snittet pga av detta och pga av att livmodern ej ville dra ihop sig...

Så jag.. eller rättare sagt vi hade en otroli tur!! Vi är så tacksamma för att livmodern ej brast och för att vi nu har vår underbara tös här hemma hos oss!! Alice ca 2 minuter gammal!!

Alice med mamma för första gången..

Och med pappa...

Solar pga gulsot..

Första bilden utan andningshjälp, dag 4

Alice 10 dagar!!

V 36.. är inne på de sista 14 dagarna nu!

I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm.

Mysiga lördag...

Medans gubbarna skrapade och bytte ut dåligt virke på fasaden så hade jag & de små grabbarna en mysig lördag... efter lunch blev det äntligen uppehåll så då passade vi på att leka ute. Dom har så roligt nu när snön är borta, roar sig i sandlåda, lekstuga, gungställning & rutchkana... vi har som en hel lekplats på gården!! Super!!

Efter middagen kom vi på att vi skulle ha riktig myskväll... sagt & gjort.. vi tog fram madrasser & bäddade för oss fyra på golvet i vardgasrummet... sen myste vi med lite snacks och såg på film. Grabbarna somnade strax innnan kl 20 och sov till 07:30!!!! Oj oj oj så skönt att alla sov så länge, har nog aldrig hänt tidigare... Blir nog fler sådanna här övernattningar nu när vi vet att pojkarna sover så gott av dem! :-)