Storjäntan min har haft bekymmer med sin ena tå i några veckor, vi har försökt det emsta utan resultat... har pratat med VC 2 gånger tidigare, men nu tyckte till och med dom att en läkare skulle kika på den. Så det var bara att packa ihop de 3 små, hämta amanda från skolan och åka med hela unghögen till vårdcentralen...
Läkaren blev rätt svettig då det gick upp för honom att alla 3småsyskon skulle med in i rummet då det var Amandas tur! ;-) Men vad skulle jag göra? Kunde inte direkt lämna grabbarna ensamma i väntrummet och Amanda behövde mitt stöd + JAG ville ju tala med läkaren.. Så, så fick det lov att bli!!
Ungarna skötte sig näst intill exemplariska men läkaren hade ändå stora svårigheter att hålla fokus på samtalet/undersökningen av Amanda.. jag hade då roligt ialla fall! Är så van att föra samtal/läsa bok/ laga mat/ ja vad som helst och samtidigt hålla ett öga på ungarna, slinka in nån förmaning åt dem, svara på en fråga och så fort återfå fokus på vad jag höll på med innan.. Men jag inser att det är en talang ( kanske man kan kalla det talang??) jag fått som mamma.. en talang som tydligen inte alla har.. ;-) Sen sa han så fint - att om det var enklare för OSS, så kunde vi vänta i väntrummet medan han skrev ut remissen.. ;-)
tack o lov så kunde svärmor & barnens farbror ställa upp och roa grabbarna några timmar, så jag & tjejerna begav oss mot röntgenavdelningen på NUS. Efter några timmar på röntgen så är vi inte så mycket klokare.. men trötta och hungriga - särskillt Alice! Dom såg inget benbrott i alla fall, så antagligen en ordentlg stukning eller ev en liten spricka, så nu blir det vila från fotboll och idrott för tösen..
Så var det dax att hämta grabbarna, stressa hem, snabb göra mat till en MYCKET hungrig Alice, göra mat till övriga familjen, köra igång en tvätt, svara på några mail, plocka ihop lite... ja ni vet, de vanliga stöket!
Huvudvärken som legat på lur hela dagen kom åter smygandes... Då var det SÅÅÅ skönt för den här 4 barnsmamman att få lämna allt till pappan då han kom från jobbet, och bege mig ut på härlig långpromenad med en väninna.. Finns inte mycke som är bättre än att få röra på sig samtidgt som man får surra av sig en massa... tack kära vän!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar