Nått som jag ofta hör i diskussioner kring dem som väljer att skaffa fler barn än vad normen gör, är att de som har många barn omöjligt kan ge varje barn egentid.. Jag både håller med och motsätter mig detta.
Självklart så behöver VARJE barn bli sett, men vem är det egentligen som har bestämt att varje barn måste bli sett ensam????
Sen så kan man ju fundera på vad som får räknas som egentid med sin förälder, måste man åka iväg?? Eller räknas det att hjälpa pappa med maten, mamma med tvätten,att man läser en godnattsaga tillsammans, får lite läxhjälp.. ja det tycker jag absolut att det gör, klart att det räknas!
Sen så är ett hett tips från mig att man talar med sina barn, tar reda på vad de olika barnen vill göra ensam med sin/sina föräldrar. Det kan ju faktiskt vara helt olika saker som är viktiga att få göra ensamma från barn till barn..
Tror oxå att det underlättar om man som förälder släpper de dåliga samvetet, detta är kanske extra viktigt som flerbarns förälder.. För även om du inte hinner ha jätte mycket tid med varje barn ett och ett, så växer ju barnen upp tillsammans, som syskon i en familj- en enhet, det är ju en helt fantastisk grej att få vara delaktig i. Jag tror inte att barn med syskon växer upp och grämer sig över för lite ensamtid med sina föräldrar, tvärt om så är dom säkert tacksamma för den gemenskap de fick känna. Att de fick lära sig att hjälpa till och fick öva på att ta för sig.. egenskaper som faktiskt är väldigt bra att ha!
Å sen så kan man ju ge barnet så mycket i att bara ta tillvara på det lilla extra i vardagen.. ge en kommentar om en teckning, sitt ned tillsammans kring middagen och tala om hur dagen varit. Jag tror att de är dom små sakerna som är viktiga, kanske viktigast.. Å så kärlek, uppmuntran, och mängder av kramar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar