Det gör så ont i mammahjärtat då minstingen skriker.. Hon är den i familjen som är minst positiv till att mamman ska börja jobba litegrann. MEN jag vet av erfarenhet att det fort går över, och att hon inte far illa av att vara med andra än mig.. det kan rentav bli nått positivt, hon ska ju vara med sin pappa samt med farmor, inga främlingar direkt!.
Men ont det gör det ändå då hon skriker... hon vill bara va med Mamma då jag finns i närheten och hon är envis som en åsna. Igår skrek hon i 1 1/2 timme då Linus istället för mig skulle lägga ned henne för kvällen. Men tillsist gav hon upp o började jollra samt somnade nöjd & belåten.. :-) Så med lite mer övning ska nog det här gå att vända..
Det är kämpigt då hjärnan & hjärtat säger två helt skilda saker.. en del av mig är överlycklig över den här arbetsmöjligheten av 5 orsaker.
1 det är så kul!
2. Det är bra mycket bättre lön än jag någonsin haft tidigare
3. Jag får höjd SGI på FK
4. Jag kan gå med i A-kassan
5. Jag kan va hemma i 1/2 år extra med småttingarna senare pga att jag sparar föräldradagar..
En annan del av mig säger att jag ska strunta i allt de där och bara va hemma och mysa med ungarna nu istället.. MEN jag har bestämt mig det blir nytt jobb och det kommer att bli jättebra.. för alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar