Vi har fyra barn i åldrarna 9, 4, 2 år och minstingen på endast 4 månader. Livet är underbart med våra 4 härliga barn. Visst är det stressigt, kaos, sömnlöst ibland men samtidigt fantastiskt och fyllt med skratt & kärlek.
Måste säga att jag börjar bli lite trött på alla dessa kommentarer i tid och otid av folk runt omkring en. Man kan ju knappt öppna munnen och säga att man är lite trött och sliten eller inte har tid med något förräns folk genast säger - "Det kunde ni väl ha tänkt på innan ni skaffade så många barn"
Bara för att man har råkat skaffa ett eller två barn mer än vad som anses "normalt" i dagens läge så är det tydligen fritt fram med sådanna kommentarer.
Har man 1-2 barn så är det HELT OK att klaga, men akta dig för det om du har många barn då är det minsan självalt och man ska orka med hur mkt som helst..?
En annan kommentar som jag fick mer än en gång när jag var gravid med fyran var: - Du ska väl inte ha en till?Och sen följd frågan - Varför då?
Och när sen 4:an kommit till världen så kom nästa kommentar - Nu ska ni väl ändå inte ha några fler barn!? Inte FAN säger man så till nån som har fått sitt första eller andra, INTE fan lägger man sig i så då.. kränkande är vad det är!
Det här har lett till att jag stundtals nästan kännt mig tvingad till att visa upp super mamman i mig, jag vågar ju för tusan knappt gäspa ibland , än mindre nämna att jag är trött. För visst är jag oxå trött ibland, har för tusan inte sovit en hel natt på 4 & 1/2 år och det är klart att det märks av ibland, men inte älskar jag mina barn mindre för det.. Brukar tänka att det är en kort period i livet som jag har mindre sömn.. men mina älskade ungar har jag för hela livet!
Nä nu är jag less på att det är synd om en 1- eller 2-barnsmamma som är trött & utarbetad. Men inte synd om en 6-barnsmamma, för hon får skylla sig själv såklart!!
Nu menar jag INTE att det är synd om några mammor egentligen, missförstå mig inte, det ÄR fantastiskt att vara mamma, MEN varför kan inte alla mammor få ha dagar då dom är trötta & utarbetade.. varför får man inte själv bestämma hur många barn som är rätt för sin egen familj.. Och varför kan vi inte prata med varandra utan kränkningar och nedsättande kommentarer?
Nä nu tänker jag sätta mig över alla dessa dumma kommentarer, & gnälla när jag känner för det ...
1 kommentar:
Bra skrivet, mycket klokt och mycket sant i många avseenden. För mig är det ett j-a tycka synd om för att jag har ett barn men ds, jag tycker inte synd om mig själv, jag har valt att vara mamma, jag valde att 'skaffa' barn.
Tur vi är trygga i oss själva och oftast kan skaka av oss onödiga kommentarer, annars skulle det nog bli lite väl jobbigt stundvis!
Kram på dig!
Skicka en kommentar